Hycklare 2.0

När de två efterblivna tjejerna gått av sitter det unga paret bakom o snackar så in i helvetes mycke skit.

- Asså jag fattar inte vart dom har fått sina drag ifrån? De är ju så jävla fula. Ansiktet, sminkningen, håret, kroppen, fetter.

- Jag fattar fan inte hur hon kan ha pojkvän.

Jag fick sån lust att vända mig, be o få ta ett kort för att lägga upp på bloggen o svara på deras undrande "varför?" med:

För att ni är så jävla fula!

Tyvärr höll jag mig i skinnet

Hycklare

Sitter på bussen till jobbet. Ett par sitter bakom mig. Dom får syn på två lite halvt efterblivna tjejer.

- Å nej, fuck också, säger dom precis som om de känner tjejerna. Vilket det visar sig att de gör.

De två efterblivna tjejerna får dyn på paret bakom mig o de fyra börjar snacks. Paret bakom mig går in i hollywood-mode o låter som världens mest helylle människor, medan de två intet ont anande efterblivna tjejerna tror att de bemöts på ett schyst sätt.

Det finns gott om hycklare här i världen

Äntligen!

Håller på att ladda ner uppdateringar till mitt PS3. I min väntan fick jag en snilleblixt.
I ungefär 2 månader har en sagt gnagt i mitt medvetande likt förbannat. Ikväll har det varit extra ångestladdat.

Nämligen.

Jag råkade bryta av ett par hörlurar på jobbet så att själva "pinnen" man stoppar in i mobilen stannade kvar längst in i uttaget. Omöjlig att få loss, trodde jag. Detta har plågat mig.
Framförallt eftersom mobilen automatiskt tror att den har ett headset tillkopplat o använder hörlursfunktionen vid samtal o mickanvändning.       
Detta har irriterat mig, och motverkat mitt liv enormt. Särskilt när folk ringer mitt på stan, på spårvagnen, på bussen osv. Viktiga samtal som man inte gärna klickar bort. Resultatet blir att jag får stoppa mobilen så nära munnen som möjligt o dra igång högtalartelefon så att ALLA inom en mil kan lyssna. Jag känner mig som en jävla idiot, o jag tror nog någon tänkt den tanken om mig också.

Men så ikväll hämtade jag den största tången jag kunde hitta, och letade upp Emelies hårspännen. Efter att jag låtit den händige mannen tala fick jag till en perfekt böj på hårspännet som lyckades kroka tag i den avbrutna hörlurs"piggen". När den väl lossnade kändes det som om en sten föll från mitt hjärta.

I veckan har jag försökt blogga massor via mobilen, men det har laggat sönder. Skitmobil.
Och efter att ha väntat i 1 timme på min nedladdning avbröts den med 10 % kvar. Fyfan i helvete vad tröööött jag bliiir!!!!!!!!

Emelies matvanor

Igår när jag kom hem hade Emelie gått och köpt en fantastisk god pizza.
    Själv hade Emelie gått till Hemköp och slagit på stort ... En färdig frysrätt a la "potatismos och biff ... med härligt färsk bearneisesås".

Fyfan. Det såg inte gott ut. Jag visste att Emelie inte skulle bli mätt. Hon brukar hålla sig borta från pizza på grund av att det är "onyttigt" osv ...

Men, Emelie har garderat med efterrätt. 2 liter cola, ett halvt kilo lösgodis och en påse Chips. Helt enkelt väldigt sunt och nyttigt.

I vanlig ordning brukar vi tillsammans beta av godiset rätt bra under kvällen, men det blir alltid halva chipspåsen kvar.

Hör och häpna när Emelie på morgonen utbrister från köket "Här kommer frukosten!"
Jättekul tänker jag, och ser fram emot en härlig frallfrukost som Emelie ibland ger oss på helgerna.
... Och där kommer hon in med resten av chipsen från igår ... och lite cola.

Vi börjar smaska lite smått. Men efter att jag räckt mig efter chipsen två gånger tar jag en paus. Efter drygt 5 minuter känner jag för lite mer ... men upptäcker till mitt förtret att chipsen nästan är slut.

Herregud säger jag till Emelie och säger att hon får ta det lite lugnt. Sen blev jag lite arg och skrev det här.

Nyttigt med födelsedagar

Det är strålande sol, festivalyra i stan, Emelie är hemma och Kulturkalaset är ikväll. Passande nog jobbar jag :(
Fast då slipper jag visserligen alla idiotfjortisar och pensionärsturister.

Nu över till något mer glädjande. Forskning har visat det är nyttigt med födelsedagar. Den som har många födelsedagar lever längre

Till mitt enda fan

Brev till min enda läsare.

Jag vet att du hoppats på mer kvalitativ bloggleverans från min sida. Senast jag skrev för dig var i vintras. Då hoppades jag att jag skulle komma igång på allvar. Det gjorde jag inte. Jag fick ett jobb, jag fick ett liv.

Det ser ut ungefär såhär:

10.00  vaknar
10.30  tar en dusch
11.00  lägger mig i sängen och surfar.
12.00  du kommer hem och äter frukost med mig.
13.00  du sticker till jobbet. Jag fortsätter surfa eller göra ingenting.
14.00  fixar jag ett fejkat SMS för att lura busschaufförerna, sätter mig på en buss och håller helspänt utkik efter biljettkontrollanter. På väg mot jobbet.
15.30  börjar jobba.
21.00  slutar jobba och sätter mig på bussen hem.
22.00  hemma förhoppningsvis.
22.05  middag


Det är inte särskilt intressant. Men jag ska försöka se det på ett annat sätt, försöka hitta alla de där meningslösa detaljerna som kanske är kul egentligen, bara att jag inte fattar det.

Vi säger så sålänge.