Det drar ihop sig.

Träffade en event-kollega på Coop idag. Hon demade Oreo, kexet ni vet. Blå, svart o vit förpackning. Påminner om Ballerina.
Givetvis provade vi på varandras produkter, o fyfan va mumsigt det är med Oreo. Doppa i glas mjöl är en höjdare. Jag köpte en bägare som var designad så att den skulle få plats i mughållaren i bilen. I bägaren låg Oreo-kex i miniatyr. Helt oemotståndliga.

Jag drog till Biltema efter jobbet. När jag klev ur bilen mötte jag en snubbe med en jävla papegoja på axeln. Den hade skitit ner hela hans jacka.

Har repat lite inför morgondagens gig på Café Chao. Jag o Matte tänkte köra lite nyskrivna grejjer, för omväxlings skull. Berba & Dzeko heter vi. Låtarna satt riktigt bra idag. Hoppas vi ses!

Ciaoo

Trögfattad?

Jag står på jobbet bakom ett bord med en stor text där det står: Välkommen att smaka!
Utöver det står jag o ropar "Vill du smaka?!" till barje människa som går förbi. En ung kille kommer fram o frågar "Vad är det här? Är det provsmakning? ..."

Daaah, tänker jag.

- Nej det är bara en utställning.

Killen går därifrån utan att smaka.

Gode gud, hjälp mig

Står på Coop Forum på Backaplan idag. Är tvungen att dema gamla knäckebröd som funnits ett tag. Attraktionen är minimal.
Butiken e ofräsch o vidrig, sortimentet urtrist. Jag har inga fördomar men majoriteten runt Backaplan har det nog inte så gott ställt. Hade plånböcker haft ett tilltalsnamn hade de hetat "Tom".

Inte nog med det. Bröden vi vill ha sålt är bland de dyraste i butiken. Känns jävligt hopplöst just nu. Så jag gick in o tröstbloggade på toaletten lite. Som förövrigtpåminner om (Bås)stad ... Ehehe, försöker liva upp stämningen lite. Nu ska jag ut o dominera!!

Jobba på hemmaplan.

Idag jobbade jag på ICA MAXI i Partille. 5 minuter hemifrån o i min gamla givna matbutik. Jag kan den utan o innan, så det var lite kul att få vara med "på andra sidan" o inte vara kunden.

Jag var riktigt taggad på o jobba. Ledigheten hade gjort gott o jag var pigg o glad. Började i rasande tempo. Prackade på varje kär kund 2-3 paket av en massa knäckebröd. Det var nog min starkaste inledning hittils. Leksands Effektknäcke: Surdeg & Quinoa slog sitt personliga rekord, och för en gångs skull gick Leksands Knäckebröden om Finn Crispen i försäljningen. Boom!

Under dagen träffade jag en intressant man som stod o berättade om hur snabbt han brukar köra med sin VOLVO V70. Han berättade att han hade glömt sin frus kläder när dom skulle på begravning o hur han kört i 200 km/h från Mölnlycke till Partille för att hämta dom. Medans hans fru låg o sov i passagerarsätet. Än idag hade han inte berättat vilka hastigheter han kommit upp i, och han hade inte för avsikt att tala om det för frugan i framtiden heller.
Sen började han snacka om hur han med en dator ändrade datorsystemet i bilen så att den kunde gå fortare. Hans V70 gick i 250 km/h nu. Han tittade alltid misstänksamt mot de andra människorna i butiken ... Som om vi var övervakade av någon osynlig polismakt.

Sen träffade jag en trevlig pensionär som hade problem att hitta varorna på inköpslistan. Jag hade sett henne irra omkring på fruktavdelningen i en halvtimme. Då gick jag fram o frågade om hon ville ha hjälp. Det ville hon. Så tillsammans gick vi o köpte hennes varor. "Middagsmat, russin, kötsoppa osv" när vi började bli klara la jag på min försäljarcharm och sa: "Nu är det bara knäckebröd som fattas". O då sa hon: "Nej, det har jag hemma."

Fan. Aja. När jag packat ihop kom det en medelålders utländsk man som jag lyckades pracka på 4 knäckebrödspaket. Det får väl vara trösten efter "var-jättesnäll-och-trevlig-mot-pensionärer"- fiaskot.

Kalas eller nåt

När man fyller tjugoett, ja då blir man kallad. Att bjuda hem till fest med bag-in-box och grekisk sallad.

Fyllde som bekant år i onsdags. Det var väl trevligt. Så idag tänkte jag dra ihop ett litet kalas. Emelie ligger bredvid mig i sängen och klagar på att jag bloggar för lite. 

Jag kan säga såhär. Jag står i mataffärer runt om i västra götaland och bjuder folk på knäckemackor hela dagarna. Händer det något intressant som är värt att ta upp så kommer det dyka upp här. Tro mig. Jag vill inte trötta ut er.

Hm. Igår blev jag klar med den första arbetsveckan på nya jobbet. Jag jobbar tisdag-lördag. Så idag känns som lördag, inte söndag. Jag gillar inte söndagar. Har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Söndagar känns som en bekräftelse på att vi i Sverige för det mesta har dåligt väder. Vi låser alltid in oss i våra hem och sitter och "vilar" hela dagen när det regnar, toksnöar eller blåser kallt ute. Vi tar det lugnt. Det är inte en jävel ute på gatan och ångesten hänger i luften.  Idag, söndag 27e mars, är inget undantag. 

Nu måste jag ta reda på vad jag ska laga för middag åt mig och mina gäster. Ehem ...

Bilder från jobbet

Har min sista dag på första jobbveckan imorgon. Jobbar för tillfället med eventmarknadsföring av diverse Knäckebröd. Såhär kan det se ut:

Ica Maxi Borås

Ica Maxi Alingsås

Här står jag alltiså och levererar repliker om olika knäckebröd för hundratals personer varje dag. Det är riktigt roligt. Men man blir hyfsat mör i axlarna efter att bre fem tusen små knäckebrödsbitar.

Kanske ska prata med facket ... skämt åsido.

Jaja, nu ropar Emelie från köket. Hon ska bjuda mig på middag som hon lagat ikväll. 

//

Död

Hade jag inte levt hade jag varit död. Just nu e jag så trött att jag somnar framför datorn. Har blivit väckt en gång redan.

Det sliter på krafterna att stå upp i en timme och vara trevlig mot folk. Det är roligt. Men jobbigt. När man inte haft något att göra på ett tag. 

Så det var en omställning som "hette duga".

Det gick hur som helst bra första dagen på nya jobbet. Mycket bra. Nu är jag varm i kläderna! Är Borås redo för mig? Jag är redo för Borås!

Fyller för övrigt 21 imorgon (Onsdag). Blir nog riktigt kul. Hoppas jag.

Ska slänga mig i bingen nu och bli omedveten i ett par timmar. Emelie bakar tårta hör jag. Jag är förövrigt hennes "kock". Hon drog det skämtet förut. Att hon har två "kockar". Om ni fattar ... Ehum. Det var sådär roligt faktiskt ... lite osmakligt? 

Aja, one love!

//

Emelie Den Rastlöse

Jag och Emelie grälade häromdagen. Hon hade så jävla tråkigt så hon blev arg. Jag kunde hålla med henne. Vi hade det riktigt riktigt tråkigt. Vi satt här hemma och gjorde ingenting. Samtidigt orkade vi inte hitta på något heller, trots att vi konstaterade hur trist vi hade det.

Jag föreslog för Emelie att hon borde börja titta på någon spännande serie. En serie som har en maffig cliff-hanger i varje avsnitt, så att man blir tvungen att kolla vidare.
   Jag stack iväg tidigt på morgonen igår (Lördag) för att hjälpa mamma flytta. Efter några timmar ringde Emelie och frågade hur man fick igån mitt Playstation 3. Hon tänkte använda det för att titta på Prison Break sa hon. Glad över hennes initiativ förklarade jag för henne.
Då var klockan runt 13-14. När jag kom hem 20.00 satt Emelie o tittade på Prison Break. Jag gissar att hon inte tagit en enda paus från det att hon ringde mig.

(Staffan var en stalledräng-melodin)

Emelie hon är rastlös, hon vill ha nåt att göra. Hon började se Prison Break, och ingen fick nu störa. 16 timmar senare, så finns det inga avsnitt kvar att kooooolla! 

Emelies allmänna funderingar när hon ser denna byggnad på TV, i ett Prison Break-avsnitt.

"Vad är det för en kyrka? ... Eller är det en moské?"

Nu har hon 3 säsonger kvar att följa. Jag har laddat ner den andre åt henne, redo att börja tittas på imorgon. Och nej Emelie, det är varken en moské eller kyrka. Det är Vita Huset. Världens kanske mest berömda byggnad.

Sov gott

Bita, bet, bitit

Idag vaknade jag tidigt. Skulle upp o hjälpa mamma o flytta upp till sin syster på Orust. Emelie vaknar strax efter mig och ger ifrån sig ett panikartat gny. "Någon har bitit mig i huvudet"

Haha!

Idag har jag lärt mig allt om knäckebröd ...

På Tisdag börjar jag mitt nya jobb som demonstratör för Leksands Knäckebröd. Jobbet ger bra betalt, har riktigt schysta arbetstider, och det verkar vara a piece of cake att stå i alla Västra Götalands stora matbutiker och be folk ta en tugga av diverse knäckebröd.

Idag har jag varit i Stockholm, där jag gått en snabbkurs och lärt mig om Leksands Knäckebröd. "Läraren" var medlem i det dalska familjeföretaget. (Säger man så? Eller dalänska? ...) Hon visste allting. Hon var som Bengt Fritiofson är när han provar viner på TV4. Precis samma passion hade hon för sina älskade knäckebröd.

Från 10.00 till 15.00 fick jag smaka på 17 olika sorters knäckebröd. Som tur var hade dom förberett med vatten.
Jag lärde mig historien bakom varje jävla knäckebröd jag åt. Nog var det intressant, tro det eller ej. Nu kan jag allt om:

+ Lika många till. Och lite till ...

Jag kanske låter sarkastisk men det är jag faktiskt inte. Idag har jag lärt mig att knäckebröd e en konst. Att olika knäckebröd passar bra till olika saker.

Håll utkik efter nya Effektknäcke som börjar säljas nu i vår. Det är bland annat den jag kommer marknadsföra. Den e ganska cool, för man har slängt in massa druvsocker i brödet så att det passar perfekt att äta 1 timme innan t.ex ett träningspass. Eller så kan man äta det om man behöver snabb energi samtidigt som man blir mätt länge.  Perfekt istället för att gå och äta godis som har samma effekt. Monsternyttigt och gott ... faktiskt. Speciellt framtagen för ungdomar har jag fått veta.

Aja, nu ska jag sluta tjöta om Knäckebröd. Det e torrt

Hej

Emelie (städar)

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag. Jag har haft fullt upp. I måndags ringde dom från mitt nya jobb och gratulerade mig för den nya tjänsten. Jag blev glad och lättad. 

Den nya lägenheten är riktigt mysig. Här trivs vi som kossor på grönbete! Det har sett för jävligt ut här i samband med flytten och inte blir det bättre av att Emelie städar. 

Imorgon (torsdag) åker jag på utbildning till Stockholm för att träffa mina nya chefer, kollegor osv.  Wish   me luck, i will be back... soon!

I natt jag drömde ...

Jag drömde att jag stod och säljde Leksand Knäckebröd i en sån här:

Jag har sökt ett jobb där jag ska marknadsföra Knäckebröd, men också sökt ett jobb där jag isåfall blir vägarbetare.

Min jobbsökning sätter sina spår i psyket tror jag.

Det är dags för Fredagsmys!

Äntligen Fredag. Har sökt ihjäl mig efter jobb under veckan, men börjar få utdelning. Dom vill att jag ska sticka till Stockholm, ta en kurs, o sedan åka runt o be folk smaka på bla. Leksand Knäckebröd. Tuuungt! Fast, jag tror jag hade tyckt det var sjukt kul. Något annat som verkar lovande e Veidekke, ett byggföretag. För 1 år sedan hade jag aldrig kunnat se mig själv stå i pissregn o knega, men nu längtar jag faktiskt.
Hoppas på att kunna ta bägge, för eventjobbet var bara under 6 veckor.

Det blir nog bra tillslut. Ska gå o snacka in mig på ICA Kvantum här i närheten o se om det ger någon utdelning. Läste att 9/10 dom tar in antingen känner någon anställd och kommer direkt till butiken.

Besatt av fotboll

Ser till min förvåning att det är en del som följer den här näst intill meningslösa bloggen. Emelie klagar på mig att jag inte bloggar, så nu e det dags igen.

Jag är arbetslös men har redan hunnit få napp på lite jobb. Går nog bra detta.
Igår var jag ute o gick med Reubens under halvleken i Barcelona - Arsenal matchen. Det var kolsvart och jag befann mig i Kungälv, hos Maria o Magnus.
Jag hittade en fotboll o började kicka lite med mig själv. Reubens blev galen o ville äta upp bollen någon stackare tvingats göra i Bangladesh.
Jag sparkade iväg den och Reubens sprang efter. Tillslut såg jag varken boll eller hund.
Vek av från vägen för att leta. Såg Reubens stirra ut mot bollen som tycktes ligga o flyta på något. Det var vatten.
Jag tog kopplet o försökte göra till ett lasso. Svingade det för att försöka fiska in bollen. Gick inte bra.
Drog upp en kaveldun-strå o försökte dunka in bollen närmare land men det gick inte. Bytte över till kopplet igen o så höll jag på i 20 minuter. Jag ville så gärna sparka lite fotboll där ute i mörkret i min ensamhet.
Tillslut tappade jag balansen och ramlade i vattnet. Visade sig vara en bäck. Sjukt oskönt. Mina skor blev genomblöta och totalt sönderäckliga.

Inte kul.

Moppetur och hemskheten ...

Skulle sälja mammas moppe till Emelies svåger igår. Det innebar en åktur på 5 mil, i bäckmörker och extrem kyla. Dum som jag var hade jag inte klätt mig för uppgiften, trots att jag vetat att detta skulle ske i flera dagar.
Ungefär halvvägs, vid macken i korsningen vid Säve, hade hela min kropp bokstavligen frusit så extremt att kylan inom mig omvandlades till värme. Jag trodde jag skulle dö. Då kom Pontus som följt efter mig i sin varma goa BMW. Han satt där och lyssnade på musik i sin t-shirt ...
Jag fick låna hans jacka. Mina förhoppningar grusades rätt snabbt ... Det blev inte varmare.

Tillslut kom jag fram. Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv.

Idag var jag och Emelie på IKEA när jag hittade en annons på Blocket via iPhone. Vi struntade i att köpa bord och stolar och begav oss hemåt igen. Vårt nya hem för övrigt, i Kålltorp/Munkebäck. Jag släppte av Emelie, för att åka vidare till Danska Vägen 2B (10 minuter med bil) för att köpa annonsvarorna. Ett fint matbord i svart, och ett par knallvita tygstolar. Riktigt stilrent.
   Jag trodde att jag skulle få in allt via sidodörren men jag trodde fel. Bakluckan blev enda alternativet. Ironiskt nog fungerar inte låset i min baklucka, så jag fick inte upp den. Jag har konstruerat en liten anordning som gör att om jag blåser i en liten slang bak i bilen, så blåser jag upp låssystemet i bilen. Om man suger i slangen låser man låsen istället. Jag har riggat centrallåset kan man säga. Det funkar oftast ... men inte i minusgrader när låsen fryser fast. Jag satt där och blåste förtvivlat i en timme. Det gick åt helvete.
Jag gick upp till försäljaren igen, som blev förvånad av att jag var tillbaka. Jag bad om en insexnyckel. Jag skulle skruva isär bordhelvetet.
Jag lyckades nästan. De viktigaste delarna var man tvungen att ta med skruvmejsel, och jag orkade inte gå upp till hans våning för att låna ytterligare ett verktyg. Jag försökte få upp backluckan istället. Jag blåste och blåste men ingenting hände. Jag måste sett dum i huvudet ut. Emelie ringde i telefonen för att fråga varför det tog sån tid ... Jag försökte förklara så gott det gick.
Tillslut fick jag den briljanta idéen. Jag försökte dyrka upp bakluckan med bilnyckeln innifrån. Jag lyckades!
Strax innan hade jag råkat "suga" i slangen som riggar centrallåset. Med öppen baklucka försökte jag pressa in bordet ... som inte fick plats trots att jag demonterat det relativt mycket.Motvilligt gick upp till försäljaren igen för att låna en skruvmejsel Men innan så stängde jag bakluckan, så att ingen kunde stjäla min älskade bil. Bordet bar jag upp till försäljaren igen, för att skruva isär det i värmen. Jag ställde mig i trappuppgången och började skruva. Skruvmejseln var lika stor som din tumme ... Det var jobbigt och svårt att få grepp.
   När jag var klar så bar jag ner bordet till bilen igen. Då upptäckte jag att alla dörrar var låsta och att nyckeln satt i bilen. Jag kände för att gå upp till försäljaren, förstöra allt han ägde, för att sedan hoppa ut genom fönstret och krossa min bil och mitt jävla bord. För en sekund kände jag att jag ville dö. Då ringde Emelie och sa att jag skulle skynda mig hem till Tacosen som hon höll på och göra. Jag ville dö igen, ännu mer - hungrig som jag var.
   Förtvivlad tittade jag mig runt när en bil tutade på mig. En 30-årig herre av utländskt ursprung klev ur bilen och tilltalade mig med perfekt svenska. "Skulle du kunna åka lite längre fram så att jag kan parkera här"

- "Jag har låst in mina nycklar, så mig blir du inte av med tyvärr. Men jag ska gå hem och hämta min extranyckel, så är jag tillbaka om några timmar ..."

Vart bor du? Svarade utlänningen med perfekt svenska.

- "Kålltorp/Munkebäck"

Jag kör dig.

Och så fick jag skjuts hem till min extranyckel som låg precis där jag ville att den skulle ligga. Öppet, synlig och lätthittad.
Åkte tillbaka till bilen, tackade för skjutsen och öppnade den äckliga bakluckan på min bil. Bordet fick äntligen plats. Och de vita stolarna också.

Det skulle ta 10 minuter sa jag till Emelie. 2.5 timme blev jag borta. Jag hade inte varit hemma ännu om det varit för invandraren med den perfekta svenskan.

Lördagen den femte Mars var hemsk, men Fredagen den 4e kanske ännu värre. Vi får se vad morgondagen har att erbjuda.

//

Jag har haft PMS ...

Har varit fullt upptagen med att flytta nu i dagarna. Inte varit i närheten av en dator sedan i Måndags ... har jag för mig? Vi började flytta igår.
Jag och Pontus (min flytthjälp från Norge) gick upp klockan 07.00 för att sticka och hyra en släpvagn jag bokat. 300 spänn för en hel dag. Perfekt.

Allt gick smidigt. Någon timme senare var vi hemma i Sävedalen igen. Vi skulle börja slänga massa skräp på soptippen. Ytterligare en timme senare var släpvagnen full med påsar med skit. Vi åkte mot soptippen ... som var stängd. Vi åkte hem igen och packade ner resten av alla miljontals saker jag och Emelie samlat på oss på knappt ingen tid alls. 2 timmar senare gjorde vi ett nytt försök. Med destination Renova i Sävenäs lämnade vi Sävedalen ... igen.
Då kom vi fram, och fick reda på att Sävedalsbor inte fick slänga sin skit på deras sopstation. Vi behövde åka till Partille Torg för att få ett "sopkort" som gjorde det möjligt för att att slänga våra sopor på någon annan soptipp i närheten. Jag trodde att om två ortnamn som "Sävedalen" och "Sävenäs", som endast skiljs åt av en motorväg till och från Stockholm, låg i samma kommun. Men icke. Uppgivna åkte vi till Partille Torg. Där gick jag runt i en kvart och letade förgäves efter något jävla kontor där jag kunde skaffa mig ett "sopkort". Jag gav upp och köpte en påse hundmat istället.

Sen sket vi i skiten, och började flytta istället. Detta var vår släpvagn. Notera regplåten.

Det tyckte jag var kul ...

Tillslut packade vi upp Reubens.

Nu har vi börjat komma tillrätta i vår nya lägenhet ... som vi antagligen måste flytta ifrån igen om 1 år eftersom vi bor i Andra-hand.

Kom precis hem från lite avkopplande bio. Det har Jag, Pontus och Emelie gjort oss förtjänta av. Reubens fick stanna hemma. Fast, huvudpersonen i filmen hette faktiskt Reubens. Jeff Bridges dominerade som vanligt, denna gång i True Grit. En av årets bästa filmer helt klar, även om 10 månader återstår.