Håller på att ladda ner uppdateringar till mitt PS3. I min väntan fick jag en snilleblixt.
I ungefär 2 månader har en sagt gnagt i mitt medvetande likt förbannat. Ikväll har det varit extra ångestladdat.
Nämligen.
Jag råkade bryta av ett par hörlurar på jobbet så att själva "pinnen" man stoppar in i mobilen stannade kvar längst in i uttaget. Omöjlig att få loss, trodde jag. Detta har plågat mig.
Framförallt eftersom mobilen automatiskt tror att den har ett headset tillkopplat o använder hörlursfunktionen vid samtal o mickanvändning.
Detta har irriterat mig, och motverkat mitt liv enormt. Särskilt när folk ringer mitt på stan, på spårvagnen, på bussen osv. Viktiga samtal som man inte gärna klickar bort. Resultatet blir att jag får stoppa mobilen så nära munnen som möjligt o dra igång högtalartelefon så att ALLA inom en mil kan lyssna. Jag känner mig som en jävla idiot, o jag tror nog någon tänkt den tanken om mig också.
Men så ikväll hämtade jag den största tången jag kunde hitta, och letade upp Emelies hårspännen. Efter att jag låtit den händige mannen tala fick jag till en perfekt böj på hårspännet som lyckades kroka tag i den avbrutna hörlurs"piggen". När den väl lossnade kändes det som om en sten föll från mitt hjärta.
I veckan har jag försökt blogga massor via mobilen, men det har laggat sönder. Skitmobil.
Och efter att ha väntat i 1 timme på min nedladdning avbröts den med 10 % kvar. Fyfan i helvete vad tröööött jag bliiir!!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar