Dumpad

För någon vecka sedan tänkte bjuda på ett inlägg om en av mina jobbarkompisar. Jag skrev på mobilen då, och eftersom Blogger på en Android mobil är lika pålitlig som Håkan Juholt gick det helt åt helvete.

Det har legat sparat här i mina utkast så länge.

Hur som helst.

Min jobbarkompis blev som 17 åring dumpad ......... för en 12-åring. True story. Helt hysteriskt roligt!

Ticks

Varje gång jag sätter mig vid en dator går jag in på Aftonbladet. Varje gång jag öppnar mobilen går jag in på Aftonbladet. Jag är sjukligt besatt av att GÅ IN på Aftonbladet!

Det som jag börjat fundera på nu efter flera år av denna besatthet, är att när jag väl är inne på sidan ger det mig allt för ofta absolut ingenting. 

Första gången på morgonen kan man hoppas att det inträffat något riktigt överjävligt, bara för att ha något intressant att läsa. Men såvida det inte sker ett jordskalv utanför Japan, en Julian Assange som får asyl av Ecuador, eller att man hittat skelettdelar på vardagsrumsgolvet hos en galen kvinna här i Göteborg, så händer det inte särskilt mycket i världen varje dag som tidningarna hetsskriver om. Det finns någon saftig rubrik varje morgon, annars är det inte mer.

Trots det går jag in på den här jävla sidan 150 gånger om dagen, eftersom jag låter tickset bestämma. Jag bara går in, hoppas på att något ska ha hänt, sen går jag ut. Stoppar ner mobilen i fickan. Blir rastlös efter 30 sekunder. Går in igen. Hoppas. Eller vad det nu är jag gör. 

Jag har börjat inse att detta är ett problem. Hur ska jag göra för att bli av med detta? Detta beteende sitter djupt rotat i mig sedan 5-6 år tillbaka. Det är som en drog. Aftonbladet har blivit en del av mitt liv, även om det inte ger mig ett jävla skit. Jag vill inte ha det såhär.

Det "häftigaste" jag fick veta idag var att Tutankhamon antagligen dog av ett epilepsi-anfall. Det ni, det är något jag kan berätta för barnbarnen. Det är nu i efterhand som jag funderar på om forskarna som lagt ner flera år av sina liv på detta, verkligen prioriterar rätt. Jag menar. Bryr vi oss en 19-årig död pojke sedan typ 2500 år dog av epilepsi?

Jag skrev detta inlägget igår men tyckte att det sög. Men jag tänkte: Varför inte posta det liksom?

The Killers - Battle Born

Som jag har väntat på denna skiva. Fick nyss reda på att det läckt ut på Pirate Bay. Olojal som jag är skyndade jag mig att ladda ner det.

Nu är jag på sista låten.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Ett helt okey album vid första lyssningen. Jag är inte direkt hänförd. Men det brukar jag inte bli när jag lyssnar på något första gången.

Aja.

Nu blir det till att nöta The Killers 2 veckor framöver.

Tack för mig.

Dyngvåt och svinhungrig.

Jag stod vid Brunnsparken, dyngvåt och svinhungrig, när jag ser att det är hela 12 minuter kvar tills min buss kommer.
Mitt i all "jag försöker spara pengar men misslyckas"räknade min hjärna fram att en måltid på Macdonalds skulle sitta jävligt fint såhär på kvällkvisten. Hur jag resonerar är inte intressant, men att Emelie kanske blir sur för att jag är slösaktig låg närmare i tanken just då. Jag hade 12 minuter på mig.

Med andra ord rushar in till Donken. Ställer mig i bästa kön o beställer en Big Mac & CO med två cheeseburgare.
Sveper i mig Bigmacen och Pommes fritesen vid ett bord. Rushar tillbaka till bussen med colan och cheeseburgarna i högsta hugg.
Hinner perfekt med bussen. Hetsäter 1 cheese.
Klunkar colan.
Går av bussen. Slänger den tomma muggen och tvingar ner den sista cheesen. Allt för att inga komma hem o visa Emelie vilken looser jag är.

Tar sista tuggan innan jag öppnar ytterdörren.
Det tog emot. Jag njöt inte av min måltid men jag blev mätt och lyckades svepa allt innan jag visade mig för Em.

Jag la mig i sängen bredvid henne, hon tittar på mig gravallvarligt:

Jonnie?!?!?! Har du varit på Macdonald's?

Förlåt mig fader, ty jag har syndat

Jag försöker vara en snål jävel. Inte för att jag vill utan för att jag måste. Min inkomst är inte den högsta.
Varje dag åker jag samma rutt med Västtrafik. 14.53 e jag vid Partille Station, eller rättare sagt - Pressbyrån på Partille Station.

Idag slank jag in med spenderarbyxorna o slängde bort 51 sutt förvärvade riksdaler på godis. 2 Twix och en Gott och blandat. Det är något jag såhär i efterhand ångrar djupt. Hur ska jag göra för att undvika detta?

Sjuk ångest

Jag minns en gång på gymnasiet när det vankades "hälsokontroll". Alla elever skulle in på en årlig kontroll hos "sjuksyster".

Jag är rätt lång (196) och smal, så därför tänkte jag att: "Detta blir ju en baggis". Så med rätt kaxig attityd gick jag mot sjuksysterns rum. Där och då, när jag hade sådär 50 meter kvar av korridoren att avverka slog ångesten till. Plötsligt fick jag för mig att jag var överviktig. Att jag hade jättetjock mage och jättefet rumpa. Det var bara en tanke som skapades av mitt undermedvetna för att säga åt mig själv att inte vara så jävla tuff.

Så där gick jag, 196 cm lång, sund och i bättre fysisk form än någonsin, och intalade mig själv att "sjuksyster" skulle säga till mig att: "Jadu Jonnie ... hur ser dina matvanor ut egentligen? Tränar du?. Jag blir lite orolig, för du är överviktig i förhållande till din längd"

Så sa hon ju inte. Hon tog mått och vikt o lät mig gå.