Skulle sälja mammas moppe till Emelies svåger igår. Det innebar en åktur på 5 mil, i bäckmörker och extrem kyla. Dum som jag var hade jag inte klätt mig för uppgiften, trots att jag vetat att detta skulle ske i flera dagar.
Ungefär halvvägs, vid macken i korsningen vid Säve, hade hela min kropp bokstavligen frusit så extremt att kylan inom mig omvandlades till värme. Jag trodde jag skulle dö. Då kom Pontus som följt efter mig i sin varma goa BMW. Han satt där och lyssnade på musik i sin t-shirt ...
Jag fick låna hans jacka. Mina förhoppningar grusades rätt snabbt ... Det blev inte varmare.
Tillslut kom jag fram. Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv.
Idag var jag och Emelie på IKEA när jag hittade en annons på Blocket via iPhone. Vi struntade i att köpa bord och stolar och begav oss hemåt igen. Vårt nya hem för övrigt, i Kålltorp/Munkebäck. Jag släppte av Emelie, för att åka vidare till Danska Vägen 2B (10 minuter med bil) för att köpa annonsvarorna. Ett fint matbord i svart, och ett par knallvita tygstolar. Riktigt stilrent.
Jag trodde att jag skulle få in allt via sidodörren men jag trodde fel. Bakluckan blev enda alternativet. Ironiskt nog fungerar inte låset i min baklucka, så jag fick inte upp den. Jag har konstruerat en liten anordning som gör att om jag blåser i en liten slang bak i bilen, så blåser jag upp låssystemet i bilen. Om man suger i slangen låser man låsen istället. Jag har riggat centrallåset kan man säga. Det funkar oftast ... men inte i minusgrader när låsen fryser fast. Jag satt där och blåste förtvivlat i en timme. Det gick åt helvete.
Jag gick upp till försäljaren igen, som blev förvånad av att jag var tillbaka. Jag bad om en insexnyckel. Jag skulle skruva isär bordhelvetet.
Jag lyckades nästan. De viktigaste delarna var man tvungen att ta med skruvmejsel, och jag orkade inte gå upp till hans våning för att låna ytterligare ett verktyg. Jag försökte få upp backluckan istället. Jag blåste och blåste men ingenting hände. Jag måste sett dum i huvudet ut. Emelie ringde i telefonen för att fråga varför det tog sån tid ... Jag försökte förklara så gott det gick.
Tillslut fick jag den briljanta idéen. Jag försökte dyrka upp bakluckan med bilnyckeln innifrån. Jag lyckades!
Strax innan hade jag råkat "suga" i slangen som riggar centrallåset. Med öppen baklucka försökte jag pressa in bordet ... som inte fick plats trots att jag demonterat det relativt mycket.Motvilligt gick upp till försäljaren igen för att låna en skruvmejsel Men innan så stängde jag bakluckan, så att ingen kunde stjäla min älskade bil. Bordet bar jag upp till försäljaren igen, för att skruva isär det i värmen. Jag ställde mig i trappuppgången och började skruva. Skruvmejseln var lika stor som din tumme ... Det var jobbigt och svårt att få grepp.
När jag var klar så bar jag ner bordet till bilen igen. Då upptäckte jag att alla dörrar var låsta och att nyckeln satt i bilen. Jag kände för att gå upp till försäljaren, förstöra allt han ägde, för att sedan hoppa ut genom fönstret och krossa min bil och mitt jävla bord. För en sekund kände jag att jag ville dö. Då ringde Emelie och sa att jag skulle skynda mig hem till Tacosen som hon höll på och göra. Jag ville dö igen, ännu mer - hungrig som jag var.
Förtvivlad tittade jag mig runt när en bil tutade på mig. En 30-årig herre av utländskt ursprung klev ur bilen och tilltalade mig med perfekt svenska. "Skulle du kunna åka lite längre fram så att jag kan parkera här"
- "Jag har låst in mina nycklar, så mig blir du inte av med tyvärr. Men jag ska gå hem och hämta min extranyckel, så är jag tillbaka om några timmar ..."
Vart bor du? Svarade utlänningen med perfekt svenska.
- "Kålltorp/Munkebäck"
Jag kör dig.
Och så fick jag skjuts hem till min extranyckel som låg precis där jag ville att den skulle ligga. Öppet, synlig och lätthittad.
Åkte tillbaka till bilen, tackade för skjutsen och öppnade den äckliga bakluckan på min bil. Bordet fick äntligen plats. Och de vita stolarna också.
Det skulle ta 10 minuter sa jag till Emelie. 2.5 timme blev jag borta. Jag hade inte varit hemma ännu om det varit för invandraren med den perfekta svenskan.
Lördagen den femte Mars var hemsk, men Fredagen den 4e kanske ännu värre. Vi får se vad morgondagen har att erbjuda.
//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar