Idag jobbade jag på ICA MAXI i Partille. 5 minuter hemifrån o i min gamla givna matbutik. Jag kan den utan o innan, så det var lite kul att få vara med "på andra sidan" o inte vara kunden.
Jag var riktigt taggad på o jobba. Ledigheten hade gjort gott o jag var pigg o glad. Började i rasande tempo. Prackade på varje kär kund 2-3 paket av en massa knäckebröd. Det var nog min starkaste inledning hittils. Leksands Effektknäcke: Surdeg & Quinoa slog sitt personliga rekord, och för en gångs skull gick Leksands Knäckebröden om Finn Crispen i försäljningen. Boom!
Under dagen träffade jag en intressant man som stod o berättade om hur snabbt han brukar köra med sin VOLVO V70. Han berättade att han hade glömt sin frus kläder när dom skulle på begravning o hur han kört i 200 km/h från Mölnlycke till Partille för att hämta dom. Medans hans fru låg o sov i passagerarsätet. Än idag hade han inte berättat vilka hastigheter han kommit upp i, och han hade inte för avsikt att tala om det för frugan i framtiden heller.
Sen började han snacka om hur han med en dator ändrade datorsystemet i bilen så att den kunde gå fortare. Hans V70 gick i 250 km/h nu. Han tittade alltid misstänksamt mot de andra människorna i butiken ... Som om vi var övervakade av någon osynlig polismakt.
Sen träffade jag en trevlig pensionär som hade problem att hitta varorna på inköpslistan. Jag hade sett henne irra omkring på fruktavdelningen i en halvtimme. Då gick jag fram o frågade om hon ville ha hjälp. Det ville hon. Så tillsammans gick vi o köpte hennes varor. "Middagsmat, russin, kötsoppa osv" när vi började bli klara la jag på min försäljarcharm och sa: "Nu är det bara knäckebröd som fattas". O då sa hon: "Nej, det har jag hemma."
Fan. Aja. När jag packat ihop kom det en medelålders utländsk man som jag lyckades pracka på 4 knäckebrödspaket. Det får väl vara trösten efter "var-jättesnäll-och-trevlig-mot-pensionärer"- fiaskot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar