Har varit på bio "idag" (igår) med Emelie. Vi såg på 127 timmar, en film om äventyraren Aron Ralston som efter oförsiktigt klättrande i Grand Canyon fastnar med sin arm under en stor sten. Han sitter fast i 127 timmar innan han får nog och skär av sig armen med en trubbig fickkniv. Den är baserad på en verklig händelse.
Jag tänker: Fyfan för och fastna i en trång gång i ett berg i Grand Canyon på sommaren. En eloge till Aron som lyckades knäcka av armen och skära av den utan att svimma.
Jag hade på förhand läst massa om filmen. Vid själva "avhuggnings"-scenen ska många människor runt om i världen svimmat pga av otäcka bilder. Jag höll för ögonen på Emelie när det var dags, så att hon inte börjar drömma massa mardrömmar om det. Om Emelie börjar drömma mardrömmar slutar det med att hon ringer mig mitt i natten och vill prata. Inte för att hon ringer mig när vi ligger i samma säng, men ni fattar? Jag sover hos Matte idag.
Exakt när jag skrev det om Emelie så ringde hon mig. Det var lite läskigt. Jaja, så är det med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar