Kareoke

När jag gled på E20 mot Stockholm tänkte jag på hur jävla skönt det ska bli att få komma hem. Jag har varit hemifrån sedan tisdags morse. Då var jag och jobbade, sen åkte jag till Mattias för att spela in skivan. Bodde där onsdag-torsdag-fredag. Har inte träffat Emelie på nästan en vecka. 

För en gångs skull längtar jag hem till min sletna källarlägenhet jag betalar hutlöst överpris för. Så där sitter jag. I bilen på väg till Östra Bäckevägen 31.

Jag närmar mig huset där jag bor och ser en silvrig Wolksvagen Golf parkerad på MIN parkering. Jag tar det med ro och ställer mig längs med vägen istället. Ingen större skillnad förutom att jag måste bära min 20 kilo tunga förstärkare några meter extra, men det gör inget en sån här dag. Nu är jag äntligen hemma och bryr mig inte om något annat.

    Jag bar in allting i hallen, tog av mig mina skor. Då plötsligt hör jag: "Like a virgin! Touch for the very first time!" eka genom väggarna. Grannarna sjunger kareoke och kör på högsta decibel med deras feta ljudanläggning. Stämmorna jag uppfattar sjunger så fruktansvärt falskt att de inte ens kan kallas för stämmor. Trots att jag gått i musikklass på gymnasiet och ägnat de senaste 6 åren åt musik orkar jag inte ens försöka mig på att gissa hur många tonsteg fel människorna där uppe sjunger. Förmodligen går det inte ens att återskapa tonerna med något instrument i hela världen, hur länge och precist man än försöker.

Så var det med den lugna "äntligen-hemma" fredagen.

//