Aaaaaaaaaaaaaah!

Var ute med Reubens på promenad förut. Har lite feber så jag mådde inte så jävla bra kan man väl säga, men hur som helst gick för att köpa lite grejjer till min lilla Ceasarsallad jag tänker slänga ihop sen.
När jag gått en omväg genom skogen, och fortsatt på trottoaren mot Hemköp hör jag plötsligt en ung pojkröst som plågat skriker "Aaaaaaaaaaaaah". Jag fattar ingenting. Ser mig omkring för att få en aning om vad som händer. Jag hör rösten igen "Aaaaaaaaaaaaaah". Rösten fortsätter upprepa sig, taktfast. Han skriker i fjärdedelstakt, och i tonen G. Men jag ser fortfarande ingen pojke någonstans.

Förvånad går jag vidare. Jag tror att jag blivit dum i huvudet eller att jag fått feberdrömmar.

En påse ceasarsalladingredienser och 20 minuter senare går jag samma väg tillbaka. Reubens drar i kopplet.
Nu e jag vid samma ställe som pojkrösten uppenbarade sig ... Där kom den igen! Jag fattar ingenting. Jag hör en jävla röst i huvudet. Jag står kvar ett tag för att ta reda på om jag blivit galen eller inte.
Där! Där hörde jag det igen! Nu plötsligt ser jag en stor barnvagn som står riktad inåt mot ett skyltfönster. Inne i butiken står en kvinna som pratar med affärsbiträdet. Det måste vara mamman som ställt barnvagnen utanför. Det verkar som att det sitter en unge och gallskriker i barnvagnen. Han verkar vansinng på sin morsa som lämnat honom där ute.

Tack och lov verkar jag inte vara galen. Jag går lättad vidare.