Det kommer alltid några dagar på året då jag alltid blir spyfärdig. Jag vet precis varför jag blir det, och jag vet hur jag ska kunna undvika känslan.
Men ändå gör jag ingenting åt det. Jag låter det fortsätta.
Dessa dagarna kan jag känna mig precis som en hund. Man äter upp någonting bara för att man har skiten, trots att man inte e sugen eller hungrig. Man vill inte att någon annan äter upp grejjen.
Jag har precis tryckt i mig 2 feta semlor, trots att jag blev proppmätt efter den första. Jag hade kunnat spara den andre, men jag gjorde inte det ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar